Skrivpuff - Besökare
-Tänk om vi skulle ta och vispa ihop en sockerkaka? Du tycker väl fortfarande om tigerkaka?
När hon var liten hade hon alltid tyckt att det var bland det bästa med att hälsa på hos farmor och farfar. Elvakaffet. Uppåkrakakorna som smälte i munnen, de spröda kokosdrömmarna, chokladdoppade hasselnötscigarrer, strassburgarna som hade ett så roligt namn, plättbakelserna med ljust grön glasyr och hemkokt jordgubbssylt i fyllningen, drömtårtan med smörkrämen som var det godaste man kunde tänka sig och så de klassiska kanelbullarna. Att fika utan att duka fram sju sorters kakor fanns liksom inte på kartan. Så gjorde man helt enkelt inte bara. Farmor hade en hel del andra oskrivna regler också. Om man inte borstade håret tusen tag varje kväll innan man la sig blev det aldrig blankt och fint. En obäddad säng avslöjade ett slarvigt sinne och var lika illa som smutsiga och ostrukna kläder. Med pärlhalsband och pärlörhängen var man alltid välklädd. Och banktjänsteman var det finaste man kunde bli. Då hade man lyckats här i livet, om man jobbade på bank.
I det lilla vardagsrummet stod en glasskål från Orrefors fylld med polkagrisar ensam på bordet. Ett tunt fint lager av damm avslöjade att de stått orörda ett tag. Märkligt att farmor missat det i den annars minutiöst välstädade lägenheten. Soffan och soffbordet var nytt men den gamla gungstolen underbart välbekant. Jenny kunde nästan se farfar sitta i den och gunga stilla, med glasögonen på nästippen medan han funderade över korsordet i Barometern. Hon hade aldrig förstått varför den hette så, lokaltidningen. Kunde det ha något att göra med att känna av stämningarna i omvärlden, som en apparat för mätande av lufttryck skulle vara en metafor för? Skildra vartåt vinden blåste och ta tempen på omgivningen, tänkte hon, nu när hon faktiskt visste vad en barometer var för något.
Från vardagsrummet såg man rakt in i sovrummet där den mjuka rosa prydnadskudden med kattmotiv låg placerad i perfekt symmetri på sängen. Exakt lika många centimetrar av det virkade vita överkastet på respektive sida om den.
-Man vet aldrig om man får besök, förstår du Jenny! Och hur skulle det se ut, om vi inte hade något nybakat att bjuda på? ropade farmor inifrån köket
När hon var liten hade hon alltid tyckt att det var bland det bästa med att hälsa på hos farmor och farfar. Elvakaffet. Uppåkrakakorna som smälte i munnen, de spröda kokosdrömmarna, chokladdoppade hasselnötscigarrer, strassburgarna som hade ett så roligt namn, plättbakelserna med ljust grön glasyr och hemkokt jordgubbssylt i fyllningen, drömtårtan med smörkrämen som var det godaste man kunde tänka sig och så de klassiska kanelbullarna. Att fika utan att duka fram sju sorters kakor fanns liksom inte på kartan. Så gjorde man helt enkelt inte bara. Farmor hade en hel del andra oskrivna regler också. Om man inte borstade håret tusen tag varje kväll innan man la sig blev det aldrig blankt och fint. En obäddad säng avslöjade ett slarvigt sinne och var lika illa som smutsiga och ostrukna kläder. Med pärlhalsband och pärlörhängen var man alltid välklädd. Och banktjänsteman var det finaste man kunde bli. Då hade man lyckats här i livet, om man jobbade på bank.
I det lilla vardagsrummet stod en glasskål från Orrefors fylld med polkagrisar ensam på bordet. Ett tunt fint lager av damm avslöjade att de stått orörda ett tag. Märkligt att farmor missat det i den annars minutiöst välstädade lägenheten. Soffan och soffbordet var nytt men den gamla gungstolen underbart välbekant. Jenny kunde nästan se farfar sitta i den och gunga stilla, med glasögonen på nästippen medan han funderade över korsordet i Barometern. Hon hade aldrig förstått varför den hette så, lokaltidningen. Kunde det ha något att göra med att känna av stämningarna i omvärlden, som en apparat för mätande av lufttryck skulle vara en metafor för? Skildra vartåt vinden blåste och ta tempen på omgivningen, tänkte hon, nu när hon faktiskt visste vad en barometer var för något.
Från vardagsrummet såg man rakt in i sovrummet där den mjuka rosa prydnadskudden med kattmotiv låg placerad i perfekt symmetri på sängen. Exakt lika många centimetrar av det virkade vita överkastet på respektive sida om den.
-Man vet aldrig om man får besök, förstår du Jenny! Och hur skulle det se ut, om vi inte hade något nybakat att bjuda på? ropade farmor inifrån köket
Nostalgi. Känns som om den tiden är förbi. Saknar den tidens farmor och farfar (eller mormor och morfar förstås).
SvaraRaderaJa, mycket nostalgi och minnen som kommer upp till ytan när man börjar skriva. Tänker att kanske kom både bra och dåliga saker med den tidens hemmafruar och de liv som de präglades av
RaderaNostalgiskt och rörande. Har träffat henne. Farmodern.
SvaraRaderaTack så mycket. Roligt att jag lyckades levandegöra henne.
RaderaFantastiskt fint beskrivet av farmors och farfars hem. Farmor verkar nästan lite tvångsmässigt noggrann, och jag skulle bli stressad av att alltid förvänta mig besök. Men det skänker säkert glädje till farmor också, att alltid ha det så fint. Elvakaffet låter nästan kungligt festligt!
SvaraRaderaTack så mycket. Ja, känns inte riktigt som att det finns utrymme i dagens samhälle för att ständigt vara beredd med sju sorters kakor. Kanske inte önskvärt heller
RaderaJag skrev och tackade för din kommentar hos mig men det syns inte att jag gjort det. Så här kommer svaret i stället: Tack! Jag älskar högläsning, så där två och två. Det var lite meningen också, att förhållandet är lite "öppet" för tolkning.
SvaraRaderaDen var så väldigt fin och ömsint, din text. Tyckte verkligen om tolkningsmöjligheten, men blir alltid lite nyfiken på vad författaren bakom texten avsåg när den skrev. Likaväl som jag själv är nyfiken på om läsaren tolkar mina texter på samma sätt som jag.
RaderaOch håller med, högläsning två och två är det bästa!
RaderaVilken fantastiskt fin miljöbeskrivning. Man ser verkligen rummen framför sig. Och vilka kakor farmor bakat, för jag antar att hon inte bjuder på köpebröd. Kan inte annat än le åt de dammiga polkagrisarna.
SvaraRaderaTack så mycket! Nä, nåt köpebröd skulle farmor inte släppt över tröskeln :-)
Radera