Skrivpuff - Utesluta

Festen var redan i full gång under den ljusa försommarhimlen. De rangliga långborden med pappersdukar hade skjutits åt sidan, fortfarande delvis täckta av blommiga papptallrikar som avslöjade rester från den italienska buffén. Innergården inramades av den där ljuvliga skira grönskan som bara en tidig junikväll kan erbjuda. Luften full av förhoppningar och outtalade löften från den kommande, ännu oförstörda sommaren.


Hon var bara på besök över helgen. Skulle närvara vid sitt kusinbarns dop på lördagen och tänkte att hon kunde passa på att träffa sin vän och före detta kollega på fredagskvällen. När hon ändå var i stan. Det blev inte alls så ofta som hon tänkt och trott när hon flyttade för ett år sedan. Madde hade blivit jätteglad när hon ringde och sagt att hon mer än gärna fick bo där. I nästa andetag hade väninnan kommit på att hon var upptagen den fredagen, för att sedan i ytterligare nästa utbrista: "men det blir ju perfekt, du kan bara ansluta till festen när du kommer. Det blir precis som förr".


Hon märkte inte hur han banade sig fram genom folkhavet för att komma fram till henne. Plötsligt kände hon en varm hand ta tag i sin och dra i den, mjukt men ändå så pass hårt att hon snurrade runt och överraskad mötte hans blick. De där isblå charmerarögonen som påverkade henne så oerhört starkt. Hon blev förvånad själv över att det fortfarande var så.  Liksom trängde igenom allt och bröt ner alla murar. Fick det att pirra okontrollerat inombords. Men mest tagen blev hon nog av med vilken självklarhet han drog med henne ut på det provisoriska dansgolvet. Som om han väntat på henne hela kvällen. Eller kanske ett helt år. Som om hon var den enda han nånsin velat dansa med.  Han frågade aldrig men hon hade inte kunnat svara något annat än ja ändå.


Visst, han var lite berusad. Och visst, det var bara en dans.
Men hon kunde inte utesluta att han faktiskt tyckte om henne. På riktigt.