Skrivpuff -Det är bara ett spel
Inspirationsmening från Fredrik Backmans "Björnstad", sid 64. Forts. på "Skrivpuff - Orättvis"
-Jamen då är vi väl överens? Alla tar med sig frågan om handkrämen tillbaka till sina respektive avdelningar, så röstar vi vid nästa möte. Vore ju bra om vi kunde komma till beslut innan det blir kallare och torrare i luften.
Jenny reser sig upp och smiter snabbt som en vessla ut i korridoren innan Berit ens hinner säga att mötet är avslutat. Hon har inte lust att bli kvar en enda sekund för länge. Typiskt mig att vara så plikttrogen att jag inte ens kan lämna ett helt värdelöst möte, suckar hon tyst inombords. Hon tänker på hur Emma skulle hanterat situationen och kan inte låta bli att le. Emma skulle aldrig ha suttit tyst i två timmar innan hon försynt undrat om kanske de som var i stort behov av handkräm kunde ta med sig en egen tub och ha i skrivbordslådan. Emma skulle ha skrattat Berit rakt i ansiktet och sagt att det inte var riktigt klokt att man ens diskuterade en sån banal sak. Att det fanns tusen viktigare problem att lösa här i världen. Köp din egen handkräm, kärring, hur svårt kan det vara?
Jenny har lärt sig att bli tuffare, det har hon faktiskt. Men som Emma blir hon aldrig.
Hon går tillbaka till datorn och tittar om det kommit några nya meddelanden på den företagsinterna chattfunktionen. Det har det inte. Kollar telefonen efter sms, men också den är tom. När de är tillsammans är allt så bra. De få underbara stunder de lyckas stjäla till sig. Men när hon rannsakar sig själv vet hon att det inte är som det var i början. Det känns som om det bara är ett spel. Ett spel där reglerna är högst otydliga och ändras lite efter hand. Hon vet faktiskt inte längre riktigt vad det går ut på, spelet, eller hur man egentligen vinner. Men hon känner sig mer och mer som en förlorare.
-Jamen då är vi väl överens? Alla tar med sig frågan om handkrämen tillbaka till sina respektive avdelningar, så röstar vi vid nästa möte. Vore ju bra om vi kunde komma till beslut innan det blir kallare och torrare i luften.
Jenny reser sig upp och smiter snabbt som en vessla ut i korridoren innan Berit ens hinner säga att mötet är avslutat. Hon har inte lust att bli kvar en enda sekund för länge. Typiskt mig att vara så plikttrogen att jag inte ens kan lämna ett helt värdelöst möte, suckar hon tyst inombords. Hon tänker på hur Emma skulle hanterat situationen och kan inte låta bli att le. Emma skulle aldrig ha suttit tyst i två timmar innan hon försynt undrat om kanske de som var i stort behov av handkräm kunde ta med sig en egen tub och ha i skrivbordslådan. Emma skulle ha skrattat Berit rakt i ansiktet och sagt att det inte var riktigt klokt att man ens diskuterade en sån banal sak. Att det fanns tusen viktigare problem att lösa här i världen. Köp din egen handkräm, kärring, hur svårt kan det vara?
Jenny har lärt sig att bli tuffare, det har hon faktiskt. Men som Emma blir hon aldrig.
Hon går tillbaka till datorn och tittar om det kommit några nya meddelanden på den företagsinterna chattfunktionen. Det har det inte. Kollar telefonen efter sms, men också den är tom. När de är tillsammans är allt så bra. De få underbara stunder de lyckas stjäla till sig. Men när hon rannsakar sig själv vet hon att det inte är som det var i början. Det känns som om det bara är ett spel. Ett spel där reglerna är högst otydliga och ändras lite efter hand. Hon vet faktiskt inte längre riktigt vad det går ut på, spelet, eller hur man egentligen vinner. Men hon känner sig mer och mer som en förlorare.
Det där spelet ja. Oerhört välskrivet.
SvaraRaderaTack. Finns många varianter av spelet
Radera