Skrivpuff - Bestämde

Det var inte så att du hade en hemsk barndom, egentligen. Inte på det sättet som ger djupa själsliga sår och orsakar otaliga timmar hos en terapeut i vuxen ålder. Varken någon misshandlande far eller en alkoholiserad mor. Inga sexuella övergrepp från nån läskig släkting som du av skam och skuld inte vågade berätta för en levande själ om. Till och med mobbande plågoandar lyste med sin frånvaro. Du var bara inte nöjd med den du var. När du tänkte tillbaka på tonårstiden var det med allt annat än glädje.


Du ville att hon skulle få det bättre än vad du hade det. Så du bestämde dig för att ge henne en lycklig barndom. Som om det var ett projekt som enkelt gick att genomföra. Din lilla mini-me som svor över att hon ärvt så många egenskaper från dig. "Varför kunde jag inte åtminstone fått pappas bollsinne", utbrast hon frustrerat vid middagsbordet efter innebandycupen där de förlorat samtliga matcher och hon missat en straff. Så mycket sämre än sina lagkamrater var hon inte, men hon var långt ifrån lagets stjärna. Lika långt ifrån som du själv varit det och lika besviken över att aldrig få vara bäst på något som var coolt och värdesattes. Att läsa snabbast skulle aldrig någonsin smälla lika högt eller vara ens i närheten av att göra alla mål i fotbollslaget eller vara klassens snygging. Och du tänkte inte bli en FuckingÅmålförälder som tafatt förklarade att de som var populära i högstadiet sällan gjorde succé på återträffen.


Du ville bara hjälpa. Men du knuffade henne över kanten.