Den svaga januarisolen kämpade sig långsamt upp över horisonten men var ändå tillräckligt stark för att lyckas få landskapet att glittra och gnistra. Vintern hade hittills varit kall men snöfattig och isarna låg fortfarande nästan lika spegelblanka som när de först lagt sig innan jul. Det var en helt magisk känsla att glida fram i hög fart medan det sjöng under fötterna. Hon hade aldrig tidigare i sitt liv åkt långfärdsskridskor men när fritidsföreningen drog igång gemensamma åkturer köpte hon raskt det billigaste startkitet för att kunna hänga med. Det var en av sakerna hon älskade med sitt jobb, att det fanns så många roliga aktiviteter att delta i även utanför arbetet. Perfekt när man var nyinflyttad och inte kände så många. Flera av hennes arbetskamrater var liksom hon ganska nya, både på arbetsmarknaden och i stan, vilket gjorde att de också var intresserade av att skapa sig ett nytt umgänge och skaffa vänner. Det var som en rolig fortsättning på universitetstiden, med den positiv
O, så sorgligt plötsligt. Man förväntar sig ett "för mig" eller något sånt och så bara detta "Du./Inte jag." Många associationer.
SvaraRaderaJa, håller med. Vemod.
SvaraRaderaSvar på kommentar hos mig: Varför förhasta sig?!
SvaraRaderaMin uppmaning hade ett rent egoistisk syfte - jag vill ju läsa böckerna nu ;-)
Radera